Den riksomfattande Ungdomsarbetsveckan firas under vecka 41, dvs. 6–12.10.2025. I år är temat för kampanjveckan minnen och berättelser om ungdomsarbete.
Under Ungdomsarbetsveckan 2025 fylls våra kanaler av de bästa minnena, mest betydelsefulla ögonblicken och mest gripande berättelserna från människor som arbetar och verkar inom ungdomssektorn. Vår kampanj 100 berättelser om ungdomsarbete synliggör ungdomsarbetets ovärderliga samhällsroll genom berättelser ur verkliga livet.
Få en smakbit genom att läsa berättelserna från Tiina, Vesa, Petra, Antti och Kaisa nedan. Berätta också under kampanjveckan 6–12 oktober i sociala medier om ditt bästa minne eller ditt mest betydelsefulla ögonblick från ungdomsarbetet – anvisningar för deltagande och mallar för sociala medier hittar du i Ungdomssektorns materialbank.
Alla våra 100 berättelser finns på Ungdomsarbetsveckans separata kampanjsida nedan. Berättelserna är på finska.
Ungdomsarbetsveckans kampanjsida nuorisotyonviikko.fi
100 berättelser om ungdomsarbete – berättelserna från Tiina, Vesa, Petra, Antti och Kaisa
”Jag är ungdomsarbetsledare i Lempäälä församling och ansvarar till exempel för konfirmationsundervisningshelheten. Inom ungdomssektorn har jag varit verksam i över 20 år och har under karriären hunnit arbeta med unga i alla åldrar, från barn i grundskoleåldern till unga vuxna. Jag var själv också en församlingsungdom – det har nog haft en stor inverkan på att jag i dag är i det här arbetet. Det har samlats enormt med viktiga minnen under årens lopp.
Något jag dock minns särskilt bra är ett konfirmationsläger som ägde rum många år sedan. När vi åkte mot detta läger visste vi att en del av de unga har allvarliga problem med rusmedel och sin psykiska hälsa. En av dessa unga hade det särskilt svårt i skolan och kom inte särskilt bra överens med andra elever eller lärare. Vi åkte till lägret med tanken att även om alla inte kan vara med ända till slutet, så ska alla ändå ges möjlighet att prova.
Trots dessa förhandsuppgifter var lägret helt fantastiskt. Där hände allt möjligt, men lagandan var jättebra. Under lägret blev det tydligt hur bra det är att den unga får vara sig själv på ett avslappnat och tryggt sätt – och att man lyssnar på hen och tar hänsyn till hens åsikter.
I slutet av lägret pratade jag med den unga om hur det känns att återvända till skolan. Jag föreslog att hen skulle försöka upprätthålla samma goda energi som skapades på lägret även i skolan. Till en början tvekade den unga lite, men vi konstaterade snart tillsammans att en del av hens klasskamrater redan på lägret hade fått se hens nya sidor och att det inte fanns någon orsak att gömma allt det goda.
Senare fick jag höra att den ungas grundskola hade börjat gå mycket bättre efter lägret. Även hemifrån fick vi ett förvirrat och roligt meddelande: ”Vem är den här unga som diskuterar och deltar, vem har ni skickat tillbaka till oss från lägret?”. Det gjorde mig så varm om hjärtat att jag fortfarande nästan rörs till tårar!
Att bygga förtroende med den unga är nödvändigt i ungdomsarbetet. När man ger den unga möjlighet att vara sig själv och prata om sina egna erfarenheter, kommer det också upp svåra saker som vi som vuxna kan ingripa i och ofta även förebygga något ännu svårare. Belöningen för ett bra arbete kommer inte alltid så här direkt, men vid dessa minnen är det lätt att komma ihåg hur stor betydelse ungdomsarbetet och trygga vuxna har för den unga och därmed för hela samhället.”
– Tiina Koskinen, ungdomsarbetsledare, Lempäälä församling
”Min karriärväg har slingrat sig till det uppsökande ungdomsarbetet delvis av en slump. Först studerade jag inom säkerhetsbranschen, men under studierna fick jag lust att arbeta mer med unga. Jag tänkte att jag skulle bli klasslärare, men i stället för klasslärarutbildning blev jag godkänd till mitt andra alternativ, samhällspedagogik. Efteråt har jag tänkt att till all lycka blev det så – samhällspedagogens karriäralternativ passar mig mycket bra. Min egen karriär är också ett bra exempel för unga att man inte alltid behöver veta genast vad man vill göra för att kunna hitta sin egen väg. Och att ögonblick som känns som misslyckanden senare kan visa sig vara viktiga framgångar.
Mina arbetsdagar varierar mycket, ingen dag är den andra lik. Tillsammans med mitt arbetspar styr vi de ungas gruppverksamhet och utför individinriktat arbete. Samarbetet med skolor, läroanstalter och social- och hälsovårdstjänster är också en viktig del av detta arbete. Många av klienterna inom det uppsökande ungdomsarbetet är utanför utbildningen eller arbetslivet eller riskerar att hamna där. Det individinriktade arbetet utförs enligt den ungas behov. Det kan vara samtalstid, läkarbesök, diskussionsmöte, besök på läroanstalt, hjälp med jobbsökning – nästan vad som helst. Vi går vid den ungas sida även i svåra stunder och hjälper den unga att hitta sin egen riktning i livet.
Jag kommer särskilt väl ihåg en viss ung person. Hens flera år långa klientrelation med oss började med att hen själv kontaktade oss. Hen hade hoppat av grundskolan och kände att det var svårt att komma vidare i livet. Ibland ingår det faktiskt sådana stunder i en uppsökande ungdomsarbetares arbete när förtroendet för den egna yrkeskompetensen vacklar och man känner sig osäker – är mitt arbete till någon nytta? Under den här klientrelationen hade jag sådana känslor.
Nu när man tittar på hens resa ser man att vi tagit enorma steg framåt och framtiden ser ljus ut på ett helt nytt sätt. Under klientrelationen har hen fått arbetserfarenhet genom flera arbeten, intresset för studier har väckts, grundskolan löper och hen vet redan var hen vill fortsätta sina studier.
Man kan under en lång tid ha möten med den unga utan att se någon förändring till det bättre i den ungas svåra livssituation. Alltid ser man inte alls resultatet av det egna arbetet eller så hör man först mycket senare i efterhand att den unga har fått tag i livet. Då måste man komma ihåg de här framgångarna på lång sikt. Det bästa är att få sådan bra respons från till exempel skolan eller ungdomsgården att någon ung som varit klient hos oss har blivit gladare, lugnare eller bättre på att ta hänsyn till andra. Trots att det här arbetet är krävande, så är det också väldigt givande i sådana här stunder.”
– Vesa Pykälistö, uppsökande ungdomsarbetare, Limingo kommun
”Jag kommer från landsbygden och har alltid varit omgiven av människor som är aktiva i 4H-verksamhet. Som ung studerade jag kläddesign, men kände att det saknades något från branschen som är viktigt för mig – tygerna tilltalade inte mig och jag saknade en social miljö och sätt att påverka det omgivande samhället. Under mitt frivilligarbete i Tanzania upptäckte jag att dricksvattnets filtersystem hade utvecklats med hjälp av 4H-verksamhet. Den upptäckten fick mig att förstå 4H:s internationalitet och omfattning och verkligen bli intresserad av det. Sedermera har jag via några omvägar hittat min plats som verksamhetsledare för Lahtis 4H-förening.
4H-verksamheten är för barn och unga. Vi erbjuder hobby- och klubbverksamhet, inlärningsupplevelser och möjligheter att utveckla företagar- och arbetslivsfärdigheter. I verksamheten är learning by doing centralt och vi hjälper unga att hitta sina egna styrkor. Ungas illabefinnande ökar när de sitter ensamma hemma, och vi kan förebygga det genom vår verksamhet.
Under min karriär har det skett så många berörande och viktiga händelser. Som exempel kommer jag på en gammal händelse som började med att en grupp unga slog sönder fönster på vår djurgård. De unga som låg bakom vandalismen åkte snabbt fast och i samarbete med polisen hämtades de unga till vårt kontor för en diskussion.
Under förlikningen ställde jag snäva gränser, men frågade de unga varför de hade gjort så här trots att vi erbjuder dem bra saker. Jag frågade också om vi skulle kunna göra något trevligt tillsammans för dem i stället för sådan här vandalism. Särskilt en av dessa unga bevektes till slut att berätta att hen inte har vågat delta i verksamheten trots att hen älskar djur. I det ögonblicket försvann en mur som hade funnits mellan oss. Den diskussionen inledde en lång period då den unga i fråga var mycket aktiv som frivillig i vår verksamhet. Hen blev en ung vi verkligen kunde lita på. Hen tog hand om djuren och hjälpte med att ordna vår verksamhet, och vår djurgård blev som hens andra hem. Hen var till otrolig hjälp för oss.
För över ett år sedan hojtade en av mina kollegor att ”hej Petra, någon frågar efter dig vid dörren”. När jag gick och tittade stod det en vuxen person vid dörren, men från ögonen kände jag igen att det var en bekant typ. Den här unga i fråga – som nu redan var vuxen – hade kommit särskilt för att träffa oss och berätta att vår djurgård var en mycket betydelsefull och viktig plats för hen. Att få sådant tack efter flera år rörde mig till tårar. Det finns många tillvägagångssätt inom ungdomsarbete, men ibland är tydliga gränser kärlek och leder till så här fina resultat.
I mitt arbete har jag förstått att det enda sättet att verkligen göra världen till en bättre plats är att göra den bättre tillsammans med de unga. Genom att påverka de ungas välbefinnande påverkar vi hela samhället. Hos oss i Finland är ungdomsarbetet av otroligt hög kvalitet och vi förstår att ungdomsarbetet aldrig blir färdigt. Ett framåtblickande grepp är en stor styrka i den här branschen.”
– Petra Kerkkä, verksamhetsledare, Lahtis 4H-förening
”Jag började vid Sekasin-chatten för nästan 5 år sedan. Mitt vardagsarbete och min bakgrund är på företagssidan. Under coronaåren upplevde jag själv ensamhet och belastning som jag fick samtalshjälp med, och den egna erfarenheten av hur mycket dessa samtal hjälpte mitt eget välbefinnande fick mig att vilja erbjuda motsvarande hjälp till andra. Att söka frivilligarbete kändes också som en bra idé eftersom det skulle ge en ny slags känsla av meningsfullhet i livet.
Jag minns mitt första chattpass väl, jag var ganska nervös. Till en början hade jag tusen flikar öppna och var beredd att snabbt söka upp faktum om vilket svårt ämne som helst, men när samtalen startade blev det plötsligt klart att man inte öppnar chatten för att prata med en nyhetsbyrå eller någon maskin, utan helt enkelt som människa med en annan människa.
Jag samtalar i chatten med unga i många olika åldrar. Samtalen är ofta förknippade med svåra känslor och psykisk hälsa, såsom ångest, eller till exempel reflektioner kring identitet. Ofta är det första gången som den unga berättar för någon överhuvudtaget om något som bekymrar hen. Det känns fint att kunna vara en trygg vuxen som unga kan prata med med förtroende.
Ämnena i chatten är ibland mycket dystra. Sådana samtal där en ung person till exempel berättar att hen är självdestruktiv eller har för avsikt att begå självmord kommer man lätt ihåg, eftersom man även i rollen som hjälpare kan uppleva sorg, hjälplöshet och förtvivlan över hur den unga kan må så dåligt.
I dessa dystra diskussioner strävar jag efter ens en liten förändring av perspektivet. Under samtalet hoppas jag att den unga upplever att hens oro blir sedd och hörd. Även små ljusglimtar är stora framgångar i sådana samtal – till exempel när en ung person i slutet av samtalet säger att kanske någon dag ännu kommer att vara bättre. I sådana stunder känner jag också själv lättnad och glädje över att ha lyckats skapa åtminstone lite förtroende hos den unga för en bättre framtid.
Ungas illabefinnande är verkligen synligt i detta frivilligarbete. Samtidigt känner jag mig lättad över att själv kunna hjälpa dessa unga på något sätt. Responsstatistiken för Sekasin-chatten visar tydligt att de unga mår bättre efter samtalet än de gjorde före samtalet. Oftast får man också tack i slutet av samtalen – de unga uppskattar att en sådan här tjänst finns. På många unga märker man också konkret att de lugnar ner sig under samtalet, även om nöden har varit stor i början.”
– Antti Ruutu, Frivillig, Sekasin-chatten
”I mitt arbete ingår skolungdomsarbete och dess samordning, styrning av ungdomsfullmäktige, arbete på ungdomslokal och kommunikation. Innan jag började som ungdomsarbetare var jag länge skolgångsbiträde och lärarrummet var mitt arbetsrum under de åtta åren. Därför kändes skolungdomsarbetet nästan som att komma hem, särskilt i början av ungdomsarbetskarriären. Jag tycker verkligen om mitt jobb och njuter av att arbetsuppgifterna är så mångsidiga.
I ungdomsarbetet har man möjlighet att stödja ungas tillväxt och utvecklingen av mycket viktiga färdigheter, oavsett om det gäller kompisfärdigheter, grupparbetsfärdigheter, sociala styrkor, identifiering av egna gränser eller förstärkning av den egna självkänslan. Utöver dessa betydelsefulla ämnen är också bra och pålitliga arbetskamrater något som motiverar även under svåra dagar. Mina arbetskamrater är de bästa i världen.
Mina egna framgångar i arbetet har nog varit hela teamets framgångar. Jag kommer att tänka på en situation då elevvården kontaktade oss och vi funderade på hur vi kan göra det möjligt för en ung person att bekanta sig med ungdomslokalens verksamhet, trots att det var svårt för den unga att tänka sig att komma till platsen. Vi ordnade vårt arbete i teamet så att den unga kunde bekanta sig med oss anställda och ungdomslokalen i lugn och ro en halv timme före lokalen öppnades. Vi ville skapa en trygg och lugn miljö där den ungas behov och önskemål prioriteras.
Den där halvtimmen var väldigt betydelsefull. Efter det här besöket dröjde det inte länge förrän hen redan ofta var med alla andra unga och försökte komma in i lokalen ungefär med armbågstaktik genast när dörrarna öppnades. Det att vi till en början ordnade tid för möte på den ungas villkor gjorde det möjligt för den unga att hitta en trygg plats att tillbringa sin tid och säkert också många nya kompisar. Det var en glädje att se hur den blyga och kanske lite ensamma unga utvecklades till en modig och social person. Senare deltog hen också i ungdomsutbyte med andra unga, vilket är något som kräver mycket hurtighet och självförtroende. Det känns som att en liten satsning från oss startade en stor förändring i den ungas liv.
Än i dag, om vi möter den här nu redan vuxna unga i något sammanhang, hälsar hen alltid och frågar hur vi har det. Man blir på jättebra humör av det.
Den här berättelsen är en viktig påminnelse för mig om att när man gör saker tillsammans – oavsett om det handlar om det egna teamet eller samarbete med till exempel skolan – så blir resultatet bra. Vi borde alla ta hand om de ungas välbefinnande, eftersom det med tanke på en bra framtid är absolut nödvändigt att vi bryr oss om våra unga.”
– Kaisa Leinonen, ungdomsarbetare, Fredrikshamns stad
De övriga 95 roliga, berörande, gripande och hjärtevärmande berättelserna kan du läsa på finska på Ungdomsarbetsveckans webbplats på adressen nuorisotyonviikko.fi. I kampanjen deltar yrkespersoner inom ungdomssektorn, frivilligarbetare, kända ansikten och människor som själva har blivit mötta som unga. Varje berättelse är ett fint exempel på hur många olika sätt det finns för ungdomsarbetet att hjälpa människor att hitta sin egen väg, lära viktiga färdigheter och skapa möjligheter till omvälvande möten. Dela också din egen berättelse om ungdomsarbete på sociala medier den 6–12 oktober!